Fortsättning av uppdatering del 2

Den 9:e juni var det alltså äntligen dags. För första gången så kom Puma och satte sig i soffan hos oss. Då började vi väl ana att nu var det väl något på gång. Men hon verkade lugn och satt och njöt hos oss en stund. Efter ett tag gick vi ut med Hunden på en rejäl skogsprommenad och när vi kommer hem så går jag direkt upp till Puma. Hon ligger nu på sängen däruppe och jag ser på henne att det börjar vara dags. Hon ligger och flåsar och ibland ser jag hur hela hon spänner sig i krystningar. Det var eftermiddag och riktigt riktigt varmt den här dagen. Efter en stund lägger jag in Puma i hennes låda. Hon ligger därinne och krystningar ökar i intensitet. Men när det väl är dags för första ungen att födas så hoppar hon ner på golvet. Där ligger hon mellan mina ben och föder 4 av ungarna. Vi hjälper henne med fosterhinnor, klippa navelsträng och torkar ungarna torra. Det är så väldigt varmt och hon verkar ganska trött, så det kändes som om hon behövde all hjälp hon kunde få. Vi flyttade ner hennes låda på golvet och så kröp hon in där och födde ytterligare 2 ungarna. Var det slut nu, eller skulle kullen bli ännu större? Vi väntade och höll koll, men det verkade vara slut nu. Här ligger nu alla ungarna i en hög, alla 6. Alla verkade må bra och var relativt pigga. Det var 2 st grårandiga, en ljust rödaktig och tre stycker mer eller mindre svarta. Varav en hade en orange strimma i ansiktet. Nu fick mamman och ungarna lite välförtjänt vila och efter ett tag kom Puma ner och ville äta lite mat. Hon tog ett skutt upp på pallen och höll på att flyga rakt över den, hon hade blivit så mycket lättare.