En historia om vad som hänt hittills, del 1

En regnig eftermiddag i april beslutade vi oss för att ta in den där katten som inte hade något hem. Hon kom till oss och ville få mat, ett tak över huvudet och lite kärlek. Den 23:e april flyttade hon in hos oss och den 26:e april fick hon gå på besök hos vetrinären. Vi ville veta om hon var chipmärkt, för att se om vi kunde lokalisera hennes ägare. Chipmärkt var hon inte, och vi for hem från vetrinären med en överraskning. Hon var dräktig med kattungar.

Efter att ha diskuterat om vi verkligen skulle kunna behålla henne, nu när det var kattungar på gång, beslutade vi oss för att det faktiskt fick fungera. Hon blev döpt och hennes namn är Puma. Så nu började en väntans tider. Det var väldigt spännande och väntan kändes oändligt lång. Under tiden lärde vi känna varandra bättre och bättre. Puma fick även lära känna familjens hund. De går väl ganska så bra. De fräser och skäller på varandra när de kom för nära, men börjar acceptera varandra bättre och bättre.

Den 24:e maj trodde jag att nu börjar det nog snart bli dags för kattungarna att visa sina små trynen. För första gången kände jag att det rörde på sig i mamma katts mage. Det var en pirrande känsla att ana att något verkligen levde där inne. Nu dröjer det nog bara en vecka, sen kommer ungarna. Det hade jag ju läst på internet att den sista veckan så kan man känna hur ungarna rör på sig i magen. Förberedelserna för förlossningen ökade och vi bäddade i ordning en låda med mjuka handdukar och lakan i botten och tänkte att snart är de här.

Sen väntade vi och höll noga koll på Puma. Hon blev bara större och tyngre för varje dag som gick. Här på bilden ligger hon på rygg och visar upp den stora magen. Det dröjde ända till den 9:e juni. Då var det slutligen dags för kattungarna att visa sig.