Fortsättning av uppdatering del 2

Den 9:e juni var det alltså äntligen dags. För första gången så kom Puma och satte sig i soffan hos oss. Då började vi väl ana att nu var det väl något på gång. Men hon verkade lugn och satt och njöt hos oss en stund. Efter ett tag gick vi ut med Hunden på en rejäl skogsprommenad och när vi kommer hem så går jag direkt upp till Puma. Hon ligger nu på sängen däruppe och jag ser på henne att det börjar vara dags. Hon ligger och flåsar och ibland ser jag hur hela hon spänner sig i krystningar. Det var eftermiddag och riktigt riktigt varmt den här dagen. Efter en stund lägger jag in Puma i hennes låda. Hon ligger därinne och krystningar ökar i intensitet. Men när det väl är dags för första ungen att födas så hoppar hon ner på golvet. Där ligger hon mellan mina ben och föder 4 av ungarna. Vi hjälper henne med fosterhinnor, klippa navelsträng och torkar ungarna torra. Det är så väldigt varmt och hon verkar ganska trött, så det kändes som om hon behövde all hjälp hon kunde få. Vi flyttade ner hennes låda på golvet och så kröp hon in där och födde ytterligare 2 ungarna. Var det slut nu, eller skulle kullen bli ännu större? Vi väntade och höll koll, men det verkade vara slut nu. Här ligger nu alla ungarna i en hög, alla 6. Alla verkade må bra och var relativt pigga. Det var 2 st grårandiga, en ljust rödaktig och tre stycker mer eller mindre svarta. Varav en hade en orange strimma i ansiktet. Nu fick mamman och ungarna lite välförtjänt vila och efter ett tag kom Puma ner och ville äta lite mat. Hon tog ett skutt upp på pallen och höll på att flyga rakt över den, hon hade blivit så mycket lättare.

En historia om vad som hänt hittills, del 1

En regnig eftermiddag i april beslutade vi oss för att ta in den där katten som inte hade något hem. Hon kom till oss och ville få mat, ett tak över huvudet och lite kärlek. Den 23:e april flyttade hon in hos oss och den 26:e april fick hon gå på besök hos vetrinären. Vi ville veta om hon var chipmärkt, för att se om vi kunde lokalisera hennes ägare. Chipmärkt var hon inte, och vi for hem från vetrinären med en överraskning. Hon var dräktig med kattungar.

Efter att ha diskuterat om vi verkligen skulle kunna behålla henne, nu när det var kattungar på gång, beslutade vi oss för att det faktiskt fick fungera. Hon blev döpt och hennes namn är Puma. Så nu började en väntans tider. Det var väldigt spännande och väntan kändes oändligt lång. Under tiden lärde vi känna varandra bättre och bättre. Puma fick även lära känna familjens hund. De går väl ganska så bra. De fräser och skäller på varandra när de kom för nära, men börjar acceptera varandra bättre och bättre.

Den 24:e maj trodde jag att nu börjar det nog snart bli dags för kattungarna att visa sina små trynen. För första gången kände jag att det rörde på sig i mamma katts mage. Det var en pirrande känsla att ana att något verkligen levde där inne. Nu dröjer det nog bara en vecka, sen kommer ungarna. Det hade jag ju läst på internet att den sista veckan så kan man känna hur ungarna rör på sig i magen. Förberedelserna för förlossningen ökade och vi bäddade i ordning en låda med mjuka handdukar och lakan i botten och tänkte att snart är de här.

Sen väntade vi och höll noga koll på Puma. Hon blev bara större och tyngre för varje dag som gick. Här på bilden ligger hon på rygg och visar upp den stora magen. Det dröjde ända till den 9:e juni. Då var det slutligen dags för kattungarna att visa sig.